En välmående skola viktigare än partifärg
I torsdags kväll mottog vi ett meddelande från ansvarig politiker för skolfrågor i kommunen, ett uttalande som gjorde oss både bekymrade och oroliga inför skolans framtid i Ulricehamns kommun. Med det akut insatta mötet på Stenbocksskolan mellan lärare, politiker och förvaltning färskt i minnet inser vi nu att verkligheten, trots detta möte, ändå inte hunnit ikapp de politiker som idag ansvarar för och också direkt har möjlighet att påverka nuläget i kommunens skolor (läs S, L och C).
Samma kväll som mötet hölls (4 maj) kontaktade Nya Ulricehamn gruppledarna för alla partier, såväl majoritet som opposition. Varför? Jo, av den enkla anledning att skolans problem är av den art att vi inte längre kan definiera åtgärder och dess framtid färgad av politiska ideologier och kommunpolitiskt maktspel. Istället ansåg/anser vi att vi tillsammans, över partigränser, behöver skapa en arbetsgrupp och arbeta fram ett handlingsprogram som är väl förankrat i alla led, ett handlingsprogram som hanterar såväl akuta problem som mer långsiktiga lösningsförslag. Tyvärr fick vi kalla handen.
Ansvarig socialdemokrat meddelade att hon fört samtal politiker emellan (läs S, L och C) och även med förvaltning, för att enas om ett så kallat ställningstagande. Även största oppositionspartiet verkar varit inbjudet i denna dialog då de verkar dela ställningstagandet i stora delar. I meddelandet informerar hon om att kommunen nu är drabbad av den pedagogbrist som nu råder i hela landet. Visst, det är tufft att hitta pedagoger, men att säga att hela landet är drabbat är detsamma som att inte våga se sin egen del i problemet.
Tittar vi på de kommuner som förstår vidden av att vårda sin personal ser bristen betydligt mer lätthanterlig ut än i vår egen kommun. Kommuner som förstår att säkra sin personal när andra kommuner drar i dem, slipper hamna i liknande situation som exempelvis Stenbocksskolan.
I ställningstagandet anser majoriteten att en viktig del i arbetet är att jobba med organisationen och säkerställa att lärarna får vara pedagoger och således slippa administrativa sysslor. Det är en bra och självklar tanke vi delar fullt ut. Problemet är bara att det på kort sikt inte löser situationen.
Den administrativa bördan ökar konstant på grund av att allt fler lärare slutar och att färre utbildade pedagoger skall handleda de obehöriga/nya som tas in för att fylla luckorna. Att då prata om hur de organisatoriskt skall stärka skolan och på så sätt förbättra arbetssituationen, eller för den delen prata om Sveriges bästa skola 2025, blir nästan som ett slag i ansiktet på de pedagoger som redan går på knäna av den enkla anledningen att de är för få och tyvärr bara blir färre.
Vidare säger styrande politiker att en kommun inte kan ”betala” sig fri från hög arbetsbelastning. Det är i grunden korrekt, men vi kan också konstatera att om man aldrig satsar tillräckligt med pengar på skolan, kan man heller inte anställa det antal som krävs för att belastningen skall bli mindre.
Dessutom missar den styrande politiska majoriteten den kanske viktigaste delen av den ekonomiska aspekten, nämligen den att en kommun faktiskt på kort sikt kan ”köpa” sig såväl tid som motivation från de ansträngda lärare som ännu inte valt att lämna oss. Det är viktigt att få dem att känna sig sedda och signalera att vi verkligen behöver dem även framöver.
Det handlar inte om att åsidosätta traditionella spelregler för lönesättning, det handlar helt enkelt om att rädda vad som räddas kan och att proaktivt reagera på en allt mer aggressiv arbetsmarknad. Att styrande politiker inte kan förstå denna enkla signalpolitik gör oss djupt oroade.
Som företrädare för Nya Ulricehamn kan vi inte stillasittande och tysta acceptera att rådande praxis fortfarande är partifärg och ideologi, snarare än viljan att snabbt säkerställa att eleverna har en kvalitativ och kunskapssäkrad utbildning att gå till efter sommarlovet. Debatten som förs handlar om brist på pedagoger och deras arbetsförhållanden, samtidigt som vi egentligen missar den viktigaste aspekten av dem alla, nämligen barnen.
Medan den politiska majoriteten fortsätter att hantera frågan som om situationen inte var akut och inte aktuell förrän om några år, förlorar vår kommun redan idag årskullar av ungdomar i högstadieålder som får en undermålig undervisning, vilket gör att de inte står tillräckligt väl rustade för framtiden och därför riskerar att tappa tilltron till vad vår kommun kan erbjuda dem längre fram i livet.
Då majoriteten inte har visat något intresse, sammankallar vi därför samtliga oppositionspartier till ett möte i veckan för att påbörja arbetet med att skapa en handlingsplan värd namnet. Nya Ulricehamn vill förändra, vill rent praktiskt säkerställa, att vi även i framtiden har engagerade lärare i klassrummet, något som faktiskt går att göra, även i tider där den styrande majoriteten anser att det är den stora lärarbristen som är huvudorsaken. Tro inte på det – det är deras sätt att sticka huvudet i sanden och frånsäga sig ansvar.
Mikael Levander
Tobias Torsborn
Nya Ulricehamn