Därför lyfte Nya Ulricehamn simhallsfrågan
Välkommen in i debatten Per Anonym. Egentligen skulle jag inte bemöda mig att besvara din insändare som innehåller både antagande och felaktigheter, men du kan inte få stå oemotsagd, för då kan det för läsarna framstå som att det du säger stämmer, vilket mycket av ditt resonemang inte gör.
Anledningen till att Nya Ulricehamn lyfte simhallsfrågan har aldrig handlat om att samla extra sympatier. Vi ansåg det viktigt att lyfta frågan av fem skäl:
1. Vi vill att fokus ska ligga på simhallsdelen.
2. Det är viktigt att vara genomtänkt och inte stressa fram något. Det finns många skräckexempel i Sverige där det gått för fort och där man inte följt konstens alla regler när det gäller byggnation, vilket lett till problem och rejäla fördyringar av projekten.
3. Det är märkligt att kommunen anlitar arkitekter som inte tycks ha någon erfarenhet av simhallar.
4. Vi anser att när vi nu befinner oss i projekteringsfasen finns chansen att uppdatera simhallen till 2020 års nivå och därmed bör vi addera ytterligare en vattenrutschkana för att locka fler besökare.
5. Kommunen ska inte utöka gymdelen till att även innefatta gruppträningspass, eftersom kommunen inte ska konkurrera mer mot de privata aktörerna än vad vi redan gör. Samtliga av dessa delar har handlat om att ta förnuftiga beslut och lära av andras misstag, inget annat. Var ligger det oförnuftiga i det, Per?
Det du däremot till viss del har rätt i är att det blir fel att ställa nytt mot gammalt. Så är det, men å andra sidan måste man ändå kunna göra jämförelser och därför valde vi att jämföra med en av de simhallar som Roger Wilhelmsson (M) tog upp till diskussion och som är byggd i närtid.
Enligt förvaltningens beräkningar hamnar en renovering och tillbyggnad på 100 miljoner. Summan för Vattnets hus i Ängelholm landade på 202 miljoner. Utifrån dessa siffror kan vi konstatera att badhuset i Ängelholm är mer än dubbelt så dyrt som vad en renoverad simhall i Ulricehamn är budgeterad till. Det är inget konstigt med det. Nytt är dyrare än renoverat, så enkelt är det bara.
Anledningen till att vi inte tror på en funktionsupphandling är att summan för det som ligger utöver byggnation springer iväg. Aktörer som tar över har bara ett mål i sikte och det är att tjäna pengar. Driften av simhallen i Ängelholm hamnar under en 32-årsperiod på 220 miljoner kronor över vår kostnad, trots att bassängytan i stort sett blir densamma. Nya Ulricehamn menar att vi ska värna om våra skattepengar. Hur Per kan försvara den stora merkostnaden förstår jag inte.
När Per sen börjar prata om Lalandia i Danmark och Tropical Island i Tyskland blir han oseriös och tappar definitivt all trovärdighet. Dessa båda ställen har så mycket mer att erbjuda att det är som dag och natt i jämförelse. Dessutom har Lalandia nästan 1,1 miljoner fler besökare per år än vad simhallen i Ulricehamn har.
Nya Ulricehamn har aldrig uttalat sig om att låsa fast oss på en viss inträdesnivå. Vi har full förståelse och menar att det är rimligt att det görs en prisjustering, både vad gäller entrépriser och årskort när den renoverade simhallen öppnar. Men att gå från ett entrépris för till exempel ungdomar på 27 till 95 kronor är däremot helt orimligt och inte heller försvarbart. Det vore som om bensinpriset skulle gå upp från 14 till 49 kronor över en natt. Jag kan lova dig, Per, folk skulle reagera.
Sedan kan man ju undra vem som låser sig vid gamla politiska trångsynta värderingar. Ett av Moderaternas återkommande argument i många politiska debatter är ju utförsäljning och det är just vad en funktionsupphandling i slutändan handlar om. I Vetlanda har man tänkt till och kommunen tog återigen över driften av Myresjö simhall och Vetlanda badhus, sedan avtalet med Medley löpt ut. Anledningen var att det blev billigare att själva driva det.
Att driva frågor som gynnar utvecklingen av kommunen, ger kommuninvånarna ett bättre utbud i simhallen och samtidigt tar ansvar för kommunens ekonomi är inte populistiskt.
Mikael Levander
Nya Ulricehamn